resantillnormalvikt

Hej mitt namn är Lisbeth och jag kämpar med min övervikt på ca 35 kg. För ca 10 år sen sa min dåvarande läkare som var överläkare på reumatologen i Norrköping att borde inte du tänka på att göra en magsäcksoperation, tankarna snurrade runt som i ett ekorrhjul och jag trodde hon pratade om att ta bort överflödigt fett på buken. Men så var inte fallet hon berättade att det fanns en operation som kallades Gastric baypass och att det var många som gjort denna operation och med väldigt fina resultat, klart jag blev lite nyfiken och imponerad när hon berättade att det var de som hade vägt 150 kg och gått ner till 65 kg och mådde mycket bättre i både kropp och själ.

Jag lät mig iallafall inte övertalas utan bad att få tänka på det, när jag kom hem och flera veckor till och massor av besök på olika bloggar om operationen, så bestämde jag mig för att jag minsann skulle fixa det där själv utan denna operation som faktiskt skrämde mig massor.
Jag anmälde mig på viktväktarna och det kändes riktigt bra, gick ner ca 23 kg på 8månader och var överlycklig och tyckte att ååå vad jag har varit duktig nu behöver jag inte vara så hård mot mig själv längre, kan säkert unna mig lite gott då och då. Hmmmmmm just det Hmmmmmmm där började uppgången i rykande fart, jag tappade motivationen och kände mig värdelös och vips var alla kg uppe igen med några ++ efter, suck…

Började snegla på Gi och fick massor av tips från vänner som klarat det galant, gjorde som man skulle och höll mig borta från kolhydrater den första tiden och sen lite lagom växla in dem igen. Allt gick bra i början och jag lyckades gå ner ca 15 kg men det visade sig att jag var lika rolig denna gång och tyckte att jag hade varit otroligt duktig och började ge mig själv belöning, Hmmmm igen alltså!!!!
Min familj stöttade mig massor så det kan jag inte skylla på och ja motivationen var det ju inte heller fel på, iallafall de första månaderna. Så den enda som jag skyller på är helt mig själv. Punkt slut.

Nästa lilla bantnings resa jag påbörjade (och då orkar jag inte skiva alla de försök med Viktväktarna som jag påbörjade i mellan) var på min vårdcentral och nu tänkte jag, shiit nu kan det inte gå fel!! hej vad jag bedrog mig, visst gick ner en massa kg som de andra gångerna och jag kände mig verkligen som en kalmartrissa, eller Jojo som det också kallas.

 

Dietisten var super duktig och vi kom jättebra överrens så det var inte problemet utan det var min motivation som vanligt. Allt slutade med att jag inte gick där mer och jag gav helt enkelt upp.
Har bantat från och till under flera år och så skilde jag mig 2010 och rasade flera kg i vikt och kände mig rätt nöjd med det. Men lyckan började le mot mig och jag möte en ny man i mitt liv och jag blev otroligt lycklig igen, tja och då hehe började jag äta igen och vips var de där kg uppe igen men inte lika mycket som de varit förut, än så länge!!

I slutet av förra året hände ännu en kris i mitt liv, min älskade mamma gick bort och allt kändes för hemskt, jag for upp och ner i vikt och skulle försöka att vara duktig mitt i all sorg att både plugga och jobba och vara en bra sambo och mamma och vän, suck jag kände mig helt slut som människa ett tag och när vi fick reda på att mamma led av fettlever så fick jag en ordentlig tjäftsmäll på ren svenska!
Då kände jag att nu får det vara nog, jag vill inte gå samma väg till mötes, så jag bestämde mig för att ringa upp min läkare på min vårdcentral och be om hjälp att får en remiss skickad till kirurgin på vårt sjukhus.
Hon var helt fantastik jag berättade att jag har en reumatisk sjukdom som heter Bechtrew och att jag inte orkade med denna övervikt jag går med och att båda mina läkare den gamla och nya tycker att jag ska göra en Gastric bypass operation för man inte bör ha mer en 5 kg övervikt med denna sjukdom enligt min läkare, då kroppen bara blir stelare med åren. Remissen skickades iväg för ca 1 månad sen ungefär och nyss var jag på ett stormöte där de berättade om operationen och de undrade om vi fortfarande var intresserade, vi fick då skriva i en blankett och skicka den till dem inom 2 veckor. Igår den 14 feb ringde vår vårdlots i min hemkommun Norrköping och berättade att jag blivit godkänd för att få hjälp att operera mig och jag fick välja mellan 3 sjukhus. Jag valde Motala sjukhus då väntetiden inte var lika lång där, så nu väntar jag bara på självaste tiden att få träffa läkaren och gå igenom allt innan självaste operationen, jag hoppas verkligen inte att de tycker att jag inte behöver få hjälp, men jag ska hålla hoppet på topp för nu ger jag inte upp!!

Kommer skriva i denna blogg, min resa till ett gladare, lättare, och smalare jag och förhoppningsvis så kommer jag må så mycket bättre i min sjukdom.

Tack för att ni tog er igenom dessa rader.
Kram
Lisbeth